Nu kommer ett sånt där blaffigt inlägg om att hästar är så fantastiska. Men det är dem! Jag blir lika förundrad varje gång man får den där underbara känslan av att man gjort rätt, när hela hästen bär en och man sitter på hela ryggen och känner varje rörelse.

 

Igår hoppade jag QN för Hanna, vi fick litie improviserat ha banhoppning med framhoppning utomhus då ridhuset var ockuperat. QN var redan från början taggad och på tårna och fick en bra spänst i hans galopp som gör att han hoppar bättre. Men det var ändå så att jag fick en känsla av att jaha, det är såhär jag måste rida fram för att få fram fjädern i honom. Då hoppade han riktigt bra och var enkel att rida mot hinder. Väl inne i ridhuset när vi hoppade en bana så tappade jag honom lite i svängarna men annars så hade han fjädern kvar även inne i ridhuset och hoppade riktigt bra. Vi hade massa relaterade avstånd nästan på hela banan vilket inte är några konstigheter om man väl fått fram QN, han är väldigt lätt att rida relaterat på. fantastiska lilla häst! Kändes också bra då nästa ridvecka är examensvecka för Ann-Catrin Carlsson i hoppning och Bo Jenå i dressyren.

 

Vart en väldigt stressig eftermiddag då vi skulle skynda oss ner igen och visa våra hästar för Mette inför åk 2 på RS. Tur att vi har fina vänner som borstat våra hästar alldeles glansiga och rena! Så det var bara att klä på dem sakerna. Kändes kul men lönlöst egentligen att visa Q som inte gått så bra som jag vet att han kan, jag har tappat min ridning på honom väldigt mycket utan en tränare som säger vad jag ska göra. Det är nått jag står för, för det är ändå ingen idé att skriva att ridningen går bra när den inte gör det. Men nu då? Mette som ser allt, och ser lösningen på problemet "fixade" oss och bara sådär så hittade jag tillbaka. Väldigt fascinerande! Mette är otroligt bra på att se ekipaget, se detaljerna, se problemet och hitta lösningen den enkla vägen. Allt hänger ju på ryttaren. Vart nästan lite privatlektion för mig och Qultus för Mette men hon fick fram det hon ville se hos alla hästarna och var mycket nöjd efteråt och sa Q kan gå långt med sina rörelser. Så återigen, en a-ha upplevelse, han bar mig verkligen och släppte genom hela ryggen och överlinjen istället för att spänna kroppen och jag försöker driva honom ur det så minskade vi tempot så han hinner andas och vila på steget. Säger bara, WOW.

Valborg idag, Lisas födelsedag och den ska firas såklart! Men innan dess ska man rida två hästar och handla lite mat och hästmat!