Häromdagen läste jag ett väldigt bra blogginlägg på Johannas blogg. Inlägget handlade om en kommentar hon hade fått angående hennes eftergift över hinder och hon tog upp både frågan eller snarare påståendet och ett väldigt utförligt svar med bilder och beskrivningar i ett blogginlägg. Och jag tycker verkligen det är skrämmande hur lite hästmänniskor faktiskt väljer att lära sig. Innan man gör ett påhopp på en annan person kanske man ska se till att lära sig lite mer fakta kring ämnet innan man yttrar sig eller har jag fel? 

 

Tacka vet jag att jag själv varit nergrävd i faktaböcker kring ridkonst och så sedan hippologen och det har lärt mig otroligt mycket om hur ridkonsten ser ut i dagsläget. Varför jag skriver dagsläget är också för att sporten är i ständig rullning och man vet inte riktigt hur den "klassiska" ridningen ser ut om 10 år med all forskning som pågår kring ridning och hästhanteringen. 

 

Det finns ju enligt våra ridhandböcker de olika typer av eftergift över hinder, den korta, den långa och den automatiska. Som nybörjare inom hoppning är det alltid att föredra den långa, varför? Jo för att du som ryttare kanske inte är tillräckligt balanserad själv och då blir det lätt att hästen får ett ryck i munnen vid hoppning. Den kortare eftergiften används vid lydnadsövningar och på en hinderhöjd av lägre karaktär. Man vill uppnå den automatiska eftergiften och den eftergiften handlar om att ge hästen precis så mycket eftergift som den behöver vid ett specifikt tillfälle, alltså kan det variera från språng till språng och från häst till häst. Samtidigt som man måste vara medveten om att vi specifika lägen kan även de olika typer av eftergifter användas. Allt hänger ihop med ryttarens position i sadeln också samt typen av häst. 

 

För tillfället känner jag mig själv alldeles för värdelös på hoppfronten att jag tänker presentera det mer än såhär i text, för teoretiskt kan man alltid bli kunnig och i praktiken är det självklart svårare och även där varierar det från person till person.