Hagvistelse

Som hippolog, och som hästägare och hästälskare har man sett många olika typer av stallmiljöer med många olika typer av hästmänniskor. Jag har min egen uppfattning om olika saker kring hästar medan en annan person ser på helheten på ett helt annat sätt och det är ju sådant man måste accpetera i denna typ av liv. Alla tycker olika och tänker olika. 
 
Jag tänkte dela med mig av mina tankar kring hagvistelse för häst. Sen om ni läsare väljer att hålla med eller inte, eller bara hålla med till en viss del eller inte alls är ju såklart upp till er men här är mina tankar och hur jag ser på det hela. 
 
Jag har haft egen häst sedan det året jag skulle fylla 12. Det var då jag tog över Bullen, nu 34 år gammal men då något yngre. Ponnyn jag varit medryttare på en tid och nu skulle jag få ha honom som min egen, stort steg för hästmänniskan i mig. Det är ju tack vare honom jag är där jag är idag. Han fick mig att låta min hästintresse växa ännu mer! Bullen, flyttade till oss och det lilla stallet som han fortfarande står kvar i idag dock under min mammas kontroll. I stallet står även idag vår shetlandsponny Emil igen efter att ha varit utlånad till en ridskola. I vårt stall hemma är hagvistelse en stor del av hästarnas liv. Det är ett litet stall, mest skogsturshästar och inga direkta tävlingshästar. Hagtiden ska vara så lång som möjligt och det är strävar alla i stallet efter. På somrarna går de ute dygnet runt och under vinterhalvåret går de ute mellan 7-8 på morgonen till 18-19 på kvällen lite beroende på väder och vind. Det är det jag är van vid och inlärd med. Så även mina tävlingshästar som också stått i det stallet har fått samma hagtid som alla andra. 
 
Sen har jag även stått på Strömsholm där hagtiden var väldigt knapp. Hade du tur fick hästen spendera 4 timmar ute om dagen. Oftast kunde det bli två då hagarna var få och hästarna för många. Jag och Lydia lyckades dock under året vi stod där ha en hage som ingen annan ville använda så vi kunde styra vår hagvistelse själva. Hästarna gick mestadels själva eller i mindre grupper 2-4 hästar, men väldigt få grupper om 4 hästar förekom. 
 
Jag har även fått erfara Flyinge där hästarna går ute förmiddag eller eftermiddag, också för att hagantalet är för få och hästantalet för stort. Däremot går hästarna i grupper om 2-4 och bara någon enstaka går själv för att den är dum eller bara skadar sig med hagkompisar. 
 
Får ju inte heller glömma att nämna Active Stable som finns på alla tre riksanläggningar samt i en del privatstall i sverige, där hästen ska leva ett så naturligt liv som möjligt med utevistelse dygnet runt och tillgång till foder portionerat ut under dygnets alla timmar. Där ett chip runt halsen individualiserar hästens foderstat trots att de går i flock. Har ju faktiskt skrivit ett helt examensarbete ihop med Lydia om hästens beteende i Active Stable på Flyinge. 
 
Ridskolans hagvistelse består ju av olika flocker, valackflock och stoflock oftast. Eller som på vår ridskola, valackflock, stoflock och ponnyflock. Anledningen till att vi har en valack och en stoflock är för att några av valackerna har lite hingstbeteende när det kommer kring ston och då är det säkrast för alla inblandade att separera dem. Olika ridskolor har såklart olika upplägg. Många av privatryttarna vill mer och mer ha en kompis till sin häst i hagen vilket jag gillar! 
 
Tävlingsstall har jobbat i och sett hur hagvistelsen ser ut där. Hästarna går ute om vädret är bra, ensamma, kortare stunder. Men många tävlingsstall har också valt att hålla hästarna inne på box hela tiden utom den tiden de spenderar arbetandes eller på skritmaskinen. 
 
Jag själv tycker om att se hästar ute i "det fria" och hästar som är vana vid lång hagvistelse brukar tendera att leva rövare i boxen om de råkar få stå inne 10 minuter längre än vanligt. Jag har alltid försökt eftersträva så lång utevistelse som möjligt för mina hästar. Även Qultus sov ute under sommaren och tävlade var och varannan helg och var faktiskt bäst just under sommarperioden när han sov ute. Hästen jag hade innan dess sov alltid inne natten innan tävling för det mådde han bäst av kände jag. Men jag skulle aldrig klara av att ha häst som bara fick vara ute 2h om dagen. Det är inte ett hästliv för mig. Nej, mina hästar ska alltid få vara i hage, få röra sig fritt och busar med kompisar. Sen finns det ju hästar som inte kan gå i stora hagar av andra anledningar. Qultus var egentligen en sån häst som skulle behövt hållas i en gruspaddock med endast en kompis, endast då för sina hovars skull eftersom han tappade skor var och varannan dag hemma för att han busade runt för mycket helt enkelt. Men att hålla honom i en liten hage hade nog gjort honom tokig som var van att gå i stor hage med kompisar. 
 
I Sverige finns det ju en lag, eller snarare en förordning kring hagvistelse för häst på jordbruksverkets hemsida, "Din häst ska normalt sett dagligen ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter utomhus, gärna i rasthage eller beteshage." Kan alltså tolkas fritt. Det kan alltså räcka med att hästen fått komma ut i hagen i 2 minuter och sen gå in igen. Men den kan också få spendera timmar ute. Sålänge den varit ute, och lös.
 
Hästen är ett djur anpassad för att leva på öppna gräsytor och beta 14-16h/dygn. Hästen ska alltså äta eller ha tillåtelse till att på "födosöka" nästintill hela tiden. Vilket är svårt att tillåta i en box och speciellt om den står på spån. Många frustrationsbeteenden som hästar visar handlar oftast om att antingen frihetsbehovet är berövat eller att födosöksbehovet inte är tillfredsställt. Därför är hagvistelsen så viktig. 
 
MEN, finns alltid en men. Det finns ju hästar som inte mår bra av hagvistelse. Jag läser som säkert många andra, Linn Olssons blogg och hennes Soraya är ett sånt exempel. Som blir ett nervrak av stora fria ytor och som vill ha koll på varenda milimeter av hagen. Vad det beror på kan ju inte jag svara på. Kanske har hon inte varit van vid stor hage tidigare och därför reagerar så eller så är hon helt enkelt sån som individ. Det vet inte jag men jag vet att Linn försökt för det har hon faktiskt skrivit ut om på sin blogg. Men hon har hittat ett system som funkar för sin häst. Och det är nog det man måste ha i otanke kring hästar, vad är de vana vid? Hur trivs de i hagen? Kompisar eller inte? Stor eller liten hage? Kort eller lång tid? Plan mark eller kuperat? Finns så många frågor. 
 
Men som sagt, jag själv försöker sträva efter ett naturligt hästliv med lång hagvistelse och gärna med kompisar och gärna i en varierad hage med både kuperad mark samt plan mark. Där hästen kan stärka sig själv och jobba med musklerna och konditionen bara genom av vara. Och se, Qultus hade ju kondition av stål - ALDRIG TRÖTT, haha! 
 
 
 
 
 

Kommentera här: